Låg och funderade lite igårkväll när jag skulle sova. Frågan som folk ofta ställer till mig, trivs du i Luleå? Svaret blir från min sida alltid ja, men har insett att det nog från min sida är lite av en lögn. Så trivs jag? Både ja och nej. Jag har här världens finaste vänner, jag har växt otroligt mycket sen jag flyttade hit. Men Luleå betyder även tomhet och ensamhet. För även om jag har mina vänner så har dom ett eget liv, andra vänner, familjer, pojkvänner osv och kan inte alltid tillbinga sin tid med mig. Jag har bara mig själv, ingen familj att luta mig tillbaka på. Mamma och pappa är 125 mil bort och jag kan inte träffa dom när jag vill. Jag har bara mig själv att lita på. Sista halvåret har Luleå inte varit så mycket positivt, jag är less skolan och längtar tills den är klar, jag längtar hela tiden hem till tenhult och familj, jag känner mig inte som jag, jag är ofta nere och inte alls på bra humör. Så fort jag blir ensam och det blir tyst känner jag tomheten och ensamheten komma krypande och rastlösheten biter tag i mig direkt. Jag får ingen ro och blir otålig, får ingen ro att vara själv eller ingen trygghet i att vara hemma. Detta året ska handla om att jag ska må bra! Få ordning på allt, inte sätta mig själv i andra hand utan i första. Det handlar inte om att vara egoistisk utan jag måste bygga upp mig själv, min självkänsla och självförtroende. Kunna säga nej ibland och vara jag. Jag har ett år kvar av skolan och det tänker jag kämpa mig igenom. Det kommer vara upp och nergångar det vet jag, men det är bara att kämpa på. Jag måste hitta en ljuspunkt i mitt liv, så luleå känns roligt. För trots allt så har jag vuxit i mig själv se jag flyttade och det tänker jag fortsätta göra. Måste bara hitta en ljusglimt i livet så ska sista året bli värt att minnas. Det är svårt för mig att förklara hur jag känner överhuvudtaget för någon, det känns invecklat och komplicerat. För hur dåligt jag än mår så kommer jag aldrig ångra valet att sätta mig här i Luleå för det har format mig till den jag är idag och jag har fått dom finaste vännerna någonsin i mitt liv och insett hur mycket mina nära och kära verkligen betyder för mig. Det är bara det att jag måste hitta mig själv..det är vad jag tror.