Passar väl på att skriva några rader här nu. Imorgon är det återigen

dags för att sätta sig på tåget 125 mil norrut och säga hej då. 

Det är bara ett år kvar av skolan och som jag längtar till vi är klara.

Börjar bli ruskigt less på skolan nu och motivationen till att plugga?

ha finns ingenstans. Det som skrämmer mig mest är att komma hem

till en tom och tyst lägenheten. Senaste veckorna har det varit full rulle,

människor runt mig som jag älskar. Nu ska jag till tomheten och tystnaden.

Ingen mamma eller pappa ingen lillebror eller storasyster och ingen liten

fis som springer runt och säger bil bil bil. Inga mer kvällar men mina fina

vänner. Usch!!  Senaste gångerna jag varit här hemma så har det kännts

skönt att få komma till Luleå igen men nu känns det inte så. Det känns tungt

i hjärtat att imorgon behöva krama om familjen och inte veta när jag får krama

dom igen. Är väl det som är en av de jobbigaste bitarna att inte veta när

jag får se dom igen. Hur som helst... Så har det avslutats bra denna helgen

med fest, boda borg, mys och nu ska jag iväg och äta palt hos farmor.