Om en månad hoppas jag att jag är på väg hemmåt.

Denna hösten har känts lång och det är på tiden att jag får

åka hem till mamma och pappa. Mysa, bara vara jag och

känna den där tryggheten. Mhm jag längtar till jul så jag tror

jag spricker. Förmdoligen far jag inte ensam denna gången utan

lite sällskap verkar jag få. Som jag skrev tidigare for syrran och noah

tidigare idag och nu när jag smält det lite, tycker jag inte om tystanden

som infinner sig utan dom. Ingen liten som springer runt och tjatar, ingen

storasyster och dela tankar med. Men nu har jag fått träffa dom iaf. och

min längtan efter Mamma, pappa och lillebror är stor. Fars dag är det

idag också, som vanligt är jag inte hemma för att gratta pappa och krama

om honom och berätta för honom att han är världens bästa pappa. det suger.

Nu hoppas jag precis som vanligt denna tiden vid året att veckorna går fort

så det snart är dags,