det gick inte

Försökte få ner några ord här men det gick inte.
Hur får man sina bästa vänner att förstå hur mycket
man tycker om dom? Eller hur mycket dom betyder?
Hur förklarar man för sin mamma och pappa, lillebror,
storasyster och systerson att man saknar dom
mer än dom anar? Hur förklarar man känslan.. Känslan av
att känna sig ensam även om man har underbara människor
omkring sig? Hur kan man vara lugn men ändå ha otrolig ångest?
Hur förklarar man lyckan över att ha träffat några av världens
finaste människor 125 mil längre norrut än man nånsin anat?
Jag känner en lycka över vad jag har, en saknad efter dom
som inte är med mig och en längtan efter vad som komma ska.

Tack för att ni finns <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0