svårt att förstå
Ibland har jag svårt att förstå att jag bor här i Lule,
i min egna lägenhet, min egna ekonomi och utan mamma
och pappa. Jag är stolt över mig själv, jag har flyttat 125 mil
från tryggheten hos mamma och pappa, jag klarar mig själv.
Jag går på universitet och pluggar till förskollärare. Jag är stolt
över att ha vågat, vågat prova detta och att jag klarar av skolan
ganska bra. Men ibland ofta när kvällarna kommer och jag ska
sova känns det lite för långt bort från mamma och pappa, då
vill jag ha en kram av dom. Efter att ha bott hemma i hela sitt
liv och sedan flytta såhär långt är ganska bra tycker jag. Men
vissa kvällar ångrar jag mig så förbannat över att jag bort här
och inte nära min familj så jag kan få retas lite med min lillebror
eller höra honom säga så kloka ord som ''jag finns här om du vill
prata'' när jag är ledsen eller höra pappa skämta om allt och vilja
få mig att skratta eller höra hur mamma säger ''jag älskar dig mitt
hjärta sov gott''. Det finns så mycket småsaker jag saknar. Jag trivs
jätte bra här uppe absolut men ibland är det lite för långt bort.
Ingen kommer någonsin kunna förstå hur jag känner mig om
kvällarna när jag saknar min familj. Ikväll är en
sån kväll, jag kommer gå och lägga mig och sakna dom så
det känns som jag ska gå sönder och jag önskar så hårt
att mamma ska ringa imorgon och säga att dom kommer och
hälsar på. Då känner jag mig som en liten flicka igen och
vill krypa upp i soffan hemma och få se en film eller bara
prata lite med dom. Det känns liksom som kroppen ska gå sönder
av längtan.. Jag älskar mitt liv här uppe och alla mina fina vänner,
men det är tungt ibland..
Jag älskar er där hemma, allihopa och saknar er så mitt hjärta skulle
Jag älskar er där hemma, allihopa och saknar er så mitt hjärta skulle
kunna brista. Ni är världens finaste!
Kommentarer
Postat av: Elsa
Fast du försörjer dig väl inte själv om du tar massa lån, du tjänar inga egna pengar?
Postat av: Panisa
Jag håller med dig.Jag grät väldig mycket i början trots att jag har pojkvännen med mig och har även flyttat hemifrån för flera år sen men ändå kände som att mamma är inte lika nära mig längre och jag kan inte heller besöka henne när som helst som jag ville, men jag har valt mitt valt och måste kämpa för att gå vidare =)
och du med :)kämpa!
Trackback
