FAN FAN FAN
jag vill hem igen, till mamma och pappa! Att säga hejdå igår
var det värsta jag gjort. Pappa skulle hjälpa mig med väskorna
så sa hej då till mamma och syster först sen gick dom och tårarna
bara sprutade. Pappa stod och kramade mig och jag bara grät, ville
inte åka. Sen kramade pappa om mig och då kom tårarna igen och sedan
när han gjorde en slängpuss utanför tåget då brast allt. Tårarna rann
och rann och ville inte sluta. Jag vill hem igen till mamma och pappa,
usch.
Känner jag såhär för att jag precis kommit hem igen? Eller är
Känner jag såhär för att jag precis kommit hem igen? Eller är
det bättre att flytta hem igen? Tårarna rinner och tankarna
snurrar.. Mår inget bra alls nu och tentan på tisdag ger mig
spykänslor, underkänd utan tvekan.. Varför blir det såhär?
Kommentarer
Trackback
