gånger legat och gråtit eller suttit och svurit över den så forsätter

man ändå att leta efter den. Det är konstigt.. Men samtidigt

vem vill inte ha någon som ligger jämte en och säger hur vacker

man är trots att man är nyvaken. Känslan av att vara älskad och

känslan att ha någon som tycker om dig trots dina brister.

Jag önskar att jag hade någon sådan för mig men det har jag inte,

och det är inte det att man behöver någon för att klara sig men det

är just det där att få känna sig älskad och behövd och få känna närhet.

Det är konstigt hur mycket man kan hata en känsla men samtidigt älska den.

Det är flera gånger i veckan vi pratar om hur jobbigt det är med kärlek men

ändå se letar vi efter den?

Det är en konstig känsla, den får en att vara så otroligt galet lycklig men

kan samtidigt få dig att gråta mer än något annat. Så varför letar vi

efter det? Är det lyckan? Att få vara älskad? Accpeterad? För många av

oss är det nog helheten, någon som finns där när du vaknar och som fortfarande

finns kvar vid din sida när du ska sova. Någon som älskar dig vare sig du

är lång eller kort, bara du är du..

Det konstiga är väl att när vi letar är det svårt att hitta, det är lite som när man

tappat bort något och sen när du slutar leta så hittar du det. Det är kanske

så det är, kärleken dyker upp när du minst anar det! Och när det väl är

rätt ja då känns det förhoppningsvis i hela kroppen.