när allt känns uppochner och man inte känner igen sig själv längre ?
Så känner jag just nu, vad hände med den glada och spralliga tjejen som
alltid log och mådde toppen ? Det finns så många frågor som snurrar i mitt huvud.
Jag försöker le och se glad ut på utsidan men ofta gråter insidan. Gör jag fel
som håller det inne ? Vill jag att folk ska se hur jag egentligen mår?

Jag vet inte vad jag vill med mitt liv eller vad mina mål är längre, när jag
började skolan i höstas var det ingen tvekan om vad jag ville men nu vet jag
inte längre. Jag vill vara den där glada tjejen som alla tycker är trevlig och snäll
och de flesta verkar tycka om. Men var det mitt riktiga jag eller är detta den
jag verkligen är?

Trodde allt skulle bli bättre under lovet, att jag bara behövde vara ledig
men det är något mer än så, jag behöver kärlek, ömhet, värme, vänskap,
mig själv, tro på mig själv. Jag vet inte vem jag är längre! Känner mig som
ett spöke, jag går upp, går tillskolan, pluggar osv osv. Men det är som jag aldrig
lämnar sänge utan som jag är en tom människa, jag saknar något , kan bara
inte sätta fingret på vad det är.

Men jag är trött på detta, trött på mig själv, jag tänker inte ha det såhär
jag ska göra något drastiskt och det är snarast för nu ger jag snart upp
det här som någon valde att kalla livet..