Under dom senaste veckorna har jag inte varit mig själv,
fått höra från andra att jag är negativ och alltid nere.
Jag vet inte vad det är som spökar man jag mår inte bra.
Det har hänt en del saker som jag tror har ett finger med i
spelet men det är ingenting jag tänker skriva här, det är personligt.

Mitt humör går mer upp och ner än en berg och dalbana,
ena sekunden är det upp och på mindre än två sekunder
kan det gå ner. Det är skit jobbigt för det är inte såhär jag
ser mig själv. Jag har verkligen försökt ta tag i mig
själv denna veckan och försöka tänka på annat och
vissa stunder går det bra. Jag har vissa människor
runt omkring mig som förstår mig och det räcker med
en kram så blir hjärtat lite lättare. Andra stunder är
allt rakt åt helvete och jag vill bara springa...

Det är när man mår såhär som man ser vilka som
verkligen ställer upp och vilka som sviker. De
senaste veckorna har jag förstått att jag inte är
så viktig för vissa som de kanske säger och
okej, big deal ? nej för nu skiter jag i dig också.
Är besviken på dig för jag trodde jag kunde räkna med dig.

Jag vill bort från det här, börja om på nytt !
Men nu tänker jag vara stark, det är lite mer
än ett halvår kvar sen sticker jag härifrån.
Jag tänker inte visa utåt att jag mår dåligt mer,
jag tänker inte berätta för någon om mina tankar.
Allt blir fel hur man än vrider och vänder på det.
Nu håller jag det för mig själv..

Jag tänker vara stark för MIN skull,
visa att jag klarar detta som vi kallar livet.
Men räcker det att vara stark? Det är så många
frågor jag vill ha svar på men det är tomt..
Jag är trött på att jag gör såhär mot mig själv,
trött på att inte få någon kontroll, nu gäller det.
Nu gör jag detta för mig själv, gör detta för
att klara det som vi kallar livet.. Annars vetifan..

ibland får vi alla fel och det får jag nu..